Vill inte komma till insikt

Det är som det är. Jag har förklarat bort och förringat men faktum kvarstår att jag mår som jag mår pga stress. Det är så. Huvudvärk. I princip varje dag. Lättirriterad. Ljudkänslig. Sus i öronen. Trött, trött..trött. Jag var hos läkaren idag. Fick provsvar på TSH (sköldkörteln) och på några andra prover som tagits. Lite

Efterdyningar

När man har ett relationsintensivt jobb som jag, och är känslig och känslostyrd som jag, då är det väl egentligen inte konstigt att det är som det är och blir som det blir. Efter mitt stortjut på jobbet då jag hade fått precis bara nog för snart två veckor sen blev jag genast erbjuden standardpaketet

Samförstånd i tystnad

Jag berättar för barnen vid frukostbordet att det kommer att bli pappa som följer med till ridningen på lördag och att jag stannar hemma på söndag när de alla tre åker iväg på ett födelsedagskalas. ”Jag har ju varit så trött. Jag ska försöka vila allt jag kan i helgen.” Sonen stannar upp mitt i

Bottenkänning men på väg upp igen

När saker händer som i slow motion och en tanke, lika trögflytande som alla de andra, dyker upp, om att jag nog inte kommer minnas så mycket av de här dagarna, när de är över. När kroppen inte känns som min egen, utan skulle kunna tillhöra vem som helst. När saker och ting bara händer

Väntar på svar

Nu åker orken berg-och dalbana. Trött, jättetrött, trött, ganska pigg, jättetrött, trött, helt slut, hyfsat pigg, trött igen. Det har funnits anledningar till att jag känt mig helt slut ibland och tack och lov har vila hjälpt för stunden. Men ändå. Det här känns inte bra alls! Det är inte ett bra tecken att min