Vill inte komma till insikt

Det är som det är. Jag har förklarat bort och förringat men faktum kvarstår att jag mår som jag mår pga stress. Det är så. Huvudvärk. I princip varje dag. Lättirriterad. Ljudkänslig. Sus i öronen. Trött, trött..trött. Jag var hos läkaren idag. Fick provsvar på TSH (sköldkörteln) och på några andra prover som tagits. Lite

”Vad kan jag göra för att minska din stress?”

Så frågade han, maken. Samtalet ägde rum efter ett mindre gräl, som kom som ett brev på posten efter ett par dagars gnabbande. Ja, vad kan du göra? Nu för tiden är svaret ganska givet. Bråka inte med mig. Gå inte omkring och sura i flera dagar och veckor, av oklar orsak och/eller ohejdad vana.

I en kullerbytta igen

Då, när hjärnan tar paus både när det passar och inte. När overklighetskänslan dominerar eftermiddagens aktiviteter och jag inser att jag var där rent fysiskt men att det också var allt. När jag tappar ord. När jag brottats med dåligt samvete i flera dagar för att jag har så dåligt tålamod med mina barn. När

I vardagsbubblan

Året har åter trätt in i en genomförandefas. Början av läsåret och slutet av läsåret brukar alltid vara så här både för maken och mig. Vi har båda mycket på våra jobb då, och så dessutom barnens skola och aktiviteter med uppstarter och avslutningar. Det får bli att ta det dag för dag igen. Stund

Ångestfri

Jag gillar verkligen lördagsmornar. Eftersom jag gått upp tidigt för att jobba hela veckan vaknar jag tidigt av bara farten, med den skillnaden att jag inte behöver kliva upp. Nu för tiden, i alla fall. Jag tänker tillbaka på hur det var förr. Då var lördagsmornar (söndagsmornar också) ofta förknippade med ångest. Direkt när jag