Family meltdown men.. framsteg?

Ett mönster som inträffat förut. Det börjar med ett tjafs mellan två familjemedlemmar, den här gången den ena typisk/atypisk tonåring och den andra en förälder som bitit ihop och bitit ihop men till slut inte klarar det längre och får ett mindre psykbryt över disk och skräp och börjar städa på ett argt, frustrerat och

Att spela ensam i laget

Jag kämpade mig verkligen fram mot påsklovet. Jag är så trött. Så sliten. De dagar allt flyter på märker jag det inte alls, men så fort det blir ett gupp, ett motstånd, en påtvingad gir så blir det uppenbart att det inte finns så mycket reservkraft. En sak jag insett är att det finns en

Bootcamp i att stå pall

Det gånger jag skriver här är när jag haft tid för reflektion. Det har jag inte haft på ett par veckor. Allt har handlat om utförande. Att beta av allt som ska göras, jobba och så navigera på relationshavet tillsammans med min dotter, har tagit all tid och kraft. Att jag varit genomförkyld i ett

Juldag

Vi ska få träffa vårt barn idag. Jag har tre och en halv timmes bilfärd på mig att samla ihop mig, ladda och kunna möta mitt barn lugn och glad och avslappnad, oavsett hur hon möter mig. Vi har haft en bra jul hittills. Varit hos svärfar i några dagar. Lugnt och skönt, ingen stress,

Skorna är borta igen

Det här är så sjukt, så otroligt märkligt, så surrealistiskt. Vilken annan familj med en tolvåring lever som vi?? Jag står i hallen tillsammans med en okänd kvinna. Hon kan knappt svenska så vårt samtal haltar märkbart. Hon och hennes son har kört hem vår dotter för att hon ska kunna hämta kläder och smink.