Hon kommer hem

30 Okt

Hon kommer hem. Hon kommer hem!

Två veckor utan mitt barn, två veckor av sorg, oro, ångest, nedstämdhet, förtvivlan och en känsla av hopplöshet. Som om det här aldrig komner att bli bättre, som om hon vore oss förlorad för alltid.

Först kändes det som katastrof. Det började med ett besked från vår socialsekreterare. Han hittar inget jourhem i närområdet. Hon bröt ihop. Packade sin väska och meddelade farmor och sin pappa att hon ville åka hem. NU.

Det var inte det att hon verkligen ville åka hem. Hon insåg bara att hon skulle bli tvungen till det. Hon kände sig garanterat besviken, oerhört besviken, men alla starka känslor hos henne tenderar att komma ut som vresighet och ilska (om det inte handlar om ren och skär glädje för då blir det ett lika starkt uttryck fast åt det hållet). Dottern hamnade i ett riktigt affektutbrott och farmor fick försöka rida ut stormen, hela dagen.

Vi hämtade inte hem henne igår. Vi hamnade lite i ett panikläge, hur sjutton skulle det bli nu? Hur skulle vi reda ut det här? Det kändes inte ok att agera utan att tänka först. Det var mer än lägligt att vi hade ett samtal inbokat med vår krisstödperson. Så, vi andades, gjorde en plan.

På vägen hem ringde hon mig. Första kontakten på två veckor. Hon var fortfarande i affekt, men då mer ledsen än arg. I samtalet lyckades jag få fram att jag var glad att hon skulle komma hem, att hon var välkommen hem, att jag hade saknat henne jättemycket.

Jag tror kanske att hon var mottaglig för det, just då, för sen gick det två timmar och så ringde hon och farmor, tillsammans. Hon ville komma hem, på riktigt komma hem. Hon var väldigt orolig för att det skulle bli bråk, att någon skulle vara arg, så vi gjorde upp planer, kom överens. Hon ville komma hem och hinna träffa sin pappa och sin bror innan de åkte på höstlovsresa, men sen var hon glad att bara jag skulle vara hemma, för det var lättare att vänja sig vid att vara hemma igen med en person istället för tre, sa hon.

Plötsligt fick jag min dotter tillbaka. Plötsligt kände jag det där bandet igen, det som jag var så rädd hade gått förlorat, men det hade inte det. Det fanns där, hon fanns där.

Det kommer inte att gå lätt. Hon kanske inte är hemma för gott. Jag vet inte alls hur det kommer gå. Men hopplöshetskänslan har lagt sig och ersatts av energi, energin man får av att få en ny chans, att få börja om igen. Och äntligen känner jag av lite jävlar anamma igen, lite fighting spirit.

Nu krigar vi vidare, helt enkelt. Något annat alternativ finns inte. Och en vacker dag kommer den här perioden av våra liv vara ett minne blott. Jag vet det. Det måste bli så.

Annonser

Ett svar to “Hon kommer hem”

  1. Kajsa 31 oktober, 2018 den 8:40 f m #

    Så gott och viktigt på många sätt.
    – Stöttor runt er
    – Rådrum som tas
    – En krigarfarmor
    – Oro som får ord
    ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: