Högt tempo, men det funkar

25 Okt

Med svackan i backspegeln, den dryga månden i aug/sep när jag bara blev tröttare och tröttare och fick skala av och skala av, står det än mer klart att det var precis var det var. En svacka. En kullerbytta på vägen. Hur skulle det annars vara möjligt att känna sig så här pass pigg och med i matchen, plötsligt?

Varje dag behöver inte planeras med utgångspunkten att hushålla med energin. Det finns energi ändå. Det är knappt att jag vågar skriva det. Orden hoppar väl upp och biter mig i rumpan fortare än kvickt då.

Men jag säger det i alla fall.

Ikväll har jag varit på after work med kollegor. I morgon kommer en av mina svärmödrar (lyllo mig, jag har två!) hit och ska få sin födelsedagspresent som är en eftermiddag och kväll med trevliga aktiviteter. På söndag har jag stämt träff med två kollegor för promenad och fika. Inget känns övermäktigt, så här långt. Bara roligt.

Så jag känner mig tacksam igen. Så där tacksam man bara känner sig när man befunnit sig i antonymen, i det motsatta. Och det dessutom bara för några få veckor sen, sist.

Sen slår det mig att tacksamhet och lycka är två känslostämningar som liknar varandra väldigt mycket. Kanske är de rent av en och samma sak.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: