Som det alltid blir

20 Sep

Jag säger nej. Använder tiden jag skaffar mig till att vila. Hem från jobbet och tre timmars sängläge, i lugn och ro. Nu känner jag mig riktigt pigg. Och börjar tveka.

Var det verkligen så illa? Skulle jag inte ha orkat med den här helgen?

Nej, neeeeeej! Anledningen till att jag känner mig så pass pigg nu är att jag har VILAT.

Pucko. Ibland känner jag mig som ett pucko. Resonerar som ett pucko i alla fall.

Hade jag inte sagt nej hade jag ägnat eftermiddagen till att städa och handla. Och varit arg och sur och gråtfärdig nu. Och ansträngt mig för att hålla humöret uppe ändå, för gästerna hade varit här. Och barnen hade lekt och härjat.

Istället har jag orkat spela hotellmonopol med min dotter. Bakat chokladbollar. Och nu precis sjunkit ner i soffan med barnen i lugn och ro för att fredagsmysa framför Idol.

Jag ska sluta att omvärdera beslut jag tar för mitt eget bästa, som i slutändan är för allas bästa. Det ska inte bli så här, som det alltid blir. Jag ska stå för den här sortens beslut inför mig själv.

Maken är borta ikväll. Går på festen själv i morgon. Som arrangör och ordförande i föreningen som ordnar festen kan han inte hoppa av.

Själv ska jag skrota i mysbyxor. Dricka kaffe. Plocka lite. Hänga med barnen. Kanske tvätta fönster, om jag känner för det. Lägga mig tidigt. Se en film. Prata med så få som möjligt.

Tillsammans med puckokänslan finns tack och lov också en bra känsla. En känsla av lättnad. Av självrespekt.

Jag ska fokusera på den känslan istället.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: