Lugn men ingen ro

27 Dec

Julen har gått i ett. Julafton och juldag hos svärmor, sedan juldagskvällen huserar vi hos mina föräldrar i storstan. Här har lugnet infunnit sig. Lugnet, men inte ron.

Jag är trött, så trött. Mycket folk, många möten, graviditeter, skrikande bebisar och med det sorgen igen över att den delen av mitt liv är förbi. Födelsedagsfirande med släktingar igen och så den vanliga frågeställningen igen, den om vi bor på rätt plats, i rätt stad.

Det är mer än åtta år sen vi flyttade, först ett år på Ön och sen till staden vi bor i nu. Inga av flyttarna var på mitt initiativ. Jag ville aldrig flytta från storstan egentligen. Även om jag nu drar fördelarna med den mindre staden så längtar jag ”hem”. Jag har fått inse att det är en skillnad, det finns två olika slags hemma och det ena är mer en plats där jag bor. Ska det någonsin ändras?

I ACT handlar det om att ifrågasätta allt och måla upp en drömbild av hur man önskar att ens liv såg ut. Jag har så svårt att måla upp en sån drömbild. Mycket handlar om vad jag borde vilja och all hänsyn jag vill ta gentemot alla andra, i synnerhet barnen. Återigen har jag svårt att sätta mig själv i fokus.

Vad vill JAG med mitt liv? Hur ska jag leva i tillsammans med andra så att det även blir bra för mig?

Tillbaka i de negativa tankarna så stoppas mitt målbildande av att jag tänker att jag är en självisk person och att mina behov är mindre viktiga än alla andras. Det är SVÅRT måla upp den där bilden.

Så jag går och ältar och ältar och tankarna maler och maler. Vad vill jag? Vad behöver jag? Vart är jag på väg?

Jag hoppas att jag kan summera det nya året i ett annat läge än det som är nu. Jag hoppas att jag om ett år inte bara känner lugn, utan även ro. Inte bara i en kortare period, utan över tid.

Annonser

2 svar to “Lugn men ingen ro”

  1. Konsten att finna 27 december, 2012 den 5:37 e m #

    Men vad vill DU? Vad är DINA drömmar… DINA mål? Det är inte egoistiskt att tänka så. Du kanske vill bo kvar… kanske är det dina släktingar i storstaden som får dig att tvivla. Jag vet inte… bara du vet… och bara du kan bestämma vad som blir ditt nästa drag.

    Jag valde inte heller att flytta… och även jag hade samma tankar som du… men nu när jag själv kan bestämma, vill jag inte flytta tillbaka… men nu är det mitt beslut… Och jag vet att jag kommer att flytta härifrån en dag… men det blir inte tillbaka…

    DU måste besluta… inte dina släktingar… din man eller dina barn… bara DU…

    Jag har varit i en liknande situation… och jag vet att det inte är lätt… men jag önskar verkligen att du snart finner den ro du söker…

    Ett riktigt gott, nytt och lyckligare år önskar jag dig!

    • Livea och livet 28 december, 2012 den 6:02 e m #

      Ja, visst är det bara jag som kan ta beslut i flyttfrågan, så är det ju. Men livet var enklare förr, innan barnen kom. Det är svårt att sätta mig själv i fokus, gentemot dem! Hade vi haft två ”enkla” barn hade det kanske varit lättare, men nu har vi inte det. En känslig pojke i behov av trygg och lugn miljö, rädd för det mesta som är ”okänt” flyttar man inte på utan att ha goda motiv och själv känner sig bombsäker på beslutet, vilket varken jag eller min man gör. Usch, de största och viktigaste besluten är de svåraste..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: